2.1.09

GAMLE ORD

Interview m Klas Östergren i DN:

Klas Östergen är klar. Efter tjugo år har han översatt Henrik Ibsens tolv samtidsdramer. Och nu finns de i bokform. "Det har varit så jävla skönt med Ibsen", säger han. "Inte en enda gång har jag tänkt att det är onödigt, att han inte behövs längre."

(...)

I en pjäs använder Ibsen uttrycket "repa charpi". Har du någon aning om vad det betyder? Det innebär att man gör lindor till soldater. Jag lät det vara kvar i min översättning, det låter ju fint, eller hur? Jag tänkte att "va fan, folk får väl slå upp det".

Det håller jag helt med dig om, jag fattar inte varför man inte utgår från att folk kan slå upp ord, och lära sig nya. Har ovanliga ord ett egenvärde för dig?

- Ja, det har de ju. Frågan är om jag ska sitta här och vara den fjanten som talar för det gamla fina språket, men jo ... Jag har ett lustigt exempel. När Ingmar Bergman satte upp "Ett dockhem" i min översättning (Dramaten, 1989), ville han att pjäsen skulle heta "Dockskåpet". Och det är ju oklart vad Ibsen egentligen menar, ordet har ingen given betydelse på vare sig norska eller svenska. Men jag blev så förbannad när jag hörde om Bergmans planer, och tänkte att "Nu jävlar ska gubben få svar på tal!".

- Jag satte mig ner och författade en mindre uppsats, fördjupade mig i det fornnordiska ordet "hemsk" som betyder "dum", och i arkitekturhistoria och det förändrade husbyggandet som ledde till hem för en enda kärnfamilj. Jag argumenterade för att "hem" i pjästiteln handlade just om att bli dum av att vara för knuten till det lilla instängda borgerliga, och meddelade Dramaten att jag skulle komma med en inlaga. Då svarade någon där att "Äh, den där titeln har Ingmar redan lagt ner".